Vad man firar år för år...

1 år Bomullsbröllop
2 år pappersbröllop
3 år Läderbröllop
4 år Fruktbröllop
5 år Träbröllop
6 år Sockerbröllop
7 år Yllebröllop
8 år Gummibröllop
9 år Linnebröllop
10 år Porslinbröllop
11 år Stålbröllop
12 år Sidenbröllop
13 år Spetsbröllop
14 år Elfenbensbröllop
15 år Kristallbröllop
20 år Bronsbröllop
25 år Silverbröllop
30 år Pärlbröllop
35 år Korallbröllop
40 år Rubinbröllop
45 år Safirbröllop
50 år Guldbröllop
60 år Diamantbröllop
75 år Järnbröllop

En fråga bara: -är det vad gåvorna ska vara gjorda av som nämns varje år... :)

Firar vår första bröllopsdag!

Idag är det exakt 1år sen vi gifte oss. :)



På söndag ska vi åka tillbaka Samos som vi var på bröllopsresa.



Ikväll ska vi mysa till det lite och gå ut och äta.
Robert fixar med restaurang valet så det vet jag inte än :)


Jobb jobb jobb....

För varje dag som går märker jag mer och mer hur mycket jag ligger efter med allt pga min 2 månaders långa sjukskrivning.
men men tur att man snart är ledig igen. :)

Om två veckor åker vi till Samos. Det ska bli hur skönt som helst.

En hel vecka med sol, sol, sol och goda drinkar och god mat!

Det här är Pythagorion. Den lilla hamnstaden som vi bor i utkanten av.
Här är vårt hotell. Samma som förra året.


najs najs

Här är en skön strand med skööööönt vatten!

Längtar......

Ett litet skämt...

Loppet är kört!!!

Bengt sitter vid frukostbordet och läser Hallandsposten när hans fru går fram till honom och dänger en kastrull i huvudet på honom.
-Aj aj, varför gjorde du så? frågar han och gnider sin ömma skalle med handen.
-Jag hittade en lapp i din ficka igår med namnet Jennifer på, svara frugan.
-Men kära vän, jag var ju på travet igår och hästen jag satsade på i tredje loppet var Jennifer.
Hans fru tror på förklaringen och ber skamset honom om ursäkt.

Ett par veckor senare när han som vanligt sitter och läser sin morgontidning vid frukostbordet går hans fru fram till honom och ger honom ett våldsamt slag med stekpannan i huvudet.

När han kvicknar till efter några minuter säger han med en svag stämma:
-varför i hela fridens namn slår du mig på det där viset?

Hustrun stirrar på honom med en blick som kunde döda:

-Hästjäveln ringde igår!!!


Har inte bloggat på en månad

har helt enkelt inte haft ro i kroppen att sätta mig framför datorn och blogga. Skrivtorka.
Nu är man tillbaka på jobbet efter 8 veckor och börjar komma in i vardagen igen och då kanske man får lusten tillbaka att blogga lite.

Sommaren har ju varit fantastisk om man tänker till vädret men lite sisådär om man tänker på mitt knä och hur det har varit att hoppa omkring på kryckor och få kramp i hela kroppen.

Nog har det hänt en del i sommar. Midsommar firade vi i Sankt Anna hos mor och fars stuga tillsammans med min lillebror och hans sambo. Dock inget fridfullt firande, Gizmo en av våra hundar i familjen blev huggormsbiten på självaste midsommaraftonslunchen!!! Resten av helgen gick åt till att jaga rätt på det lillla krälande aset och "schoppa" upp henne i småbitar... Mordmasakern stod min kära mor för med en spade.

Gizmo mår idag bra men höll på att stryka med den lille stackaren. 4 skitjobbiga dygn av oro sen fick han komma hem.

Andra saker som har hänt i sommar, Vi flyttade till vår nya lägenhet. Lite pyssel med den som medföljd.
 Vi åkte till Göteborg tillsammans med Anna och Jimmy några dagar också. Liseberg, slottsskogen och strosa på stan. 

Jätte-mysigt!


 



Bilderna är från den långa kön till Kanonen och ingen "rastgård" hehe


Mitt knä är ju tydligen ett under i rehabsynpunkt. Efter en sådan historia med broskskada och att man tar bort brosk leder det till ständiga problem resten av livet med smärta och begränsningar. Men i mitt fall känner jag just ingenting (?)

Min sjukgymnast är helt förundrad, något måste du ju känna? säger hon hela tiden men jag känner ingenting. Inte har jag tappat några muskler heller. Och full rörlighet har jag också i knät... haha jag vet ju ingenting om sånt här. Har ju inget att relatera till. Men min sjukgymnast som är i 50-årsåldern och jobbat som det i många år bara gapar av lycka för min skull och säger att det kunde hon aldrig tro när hon tog sig an mitt fall. Hon hade "spått" flera år av rehab och mycket arbete med att få mig så bra som möjligt. Och så kommer jag 5 veckor efter operationen och är fullt rörlig och ingen smärta!! 

Det ända som stör mig är de 5kg som jag har gått upp i sommar pga allt stillasittande och att jag inte kan springa av mig det. Kan bara powerwalka, så det ska jag göra nu så kläderna sitter som de ska igen. :)

nähä åter till arbetet... Har lite å ta igen om man säger så...

Tjingeling!

RSS 2.0